Istider & Kung Ingenting
Istider
Var än regnet dansar ner,
blir det inte blötare.
För oavsett storlek på vattendroppe
faller tårarna tyngst.
När dina ord når mina trumhinnor,
tänder de en gnista inom mig.
Min själ sprängs,
och tårarna blir till is.
Nu står jag här,
fastfrusen och ensam.
Okapabell att ta mig loss.
Tiden går, och hjärtat slår.
Kan inte någon,
bara ta min hand
och leda mig över isen.
Led mig ifrån mitt hav av tårar.
Bryt mig loss ur mitt isfängelse.
Visa mig vad kärlek är.
Då kan jag tina och bli varm.
Jag döper dig till Våren,
och mina glädjetårar ska forsa fram.
Varma tårar av kärlek,
ska åter smälta samman min själ,
och göra mig fri.
Fri, och kär.
Kung Ingenting
Du gjorde mig till kung.
Jag blev placerad på ett schackbräde,
som du kallade livet.
Ett liv i svart och vitt,
där saker man gör inte går att ångra.
Jag är dömd att ta ett steg i taget,
att alltid få vänta till sist,
att få se nära och kära lämna mig,
en efter en.
Du tog min drottning ifrån mig,
tidigt i mitt liv.
Henne som jag alltid lutat mig mot.
Den enda pjäsen på mitt bräde,
som jag kunnat kalla min mor.
Jag är ensam kvar nu,
för det finns ingen kvinna
jag kan se upp till längre.
Ingen kan ge mig den närhet,
som jag, och varje kung behöver
för att orka kämpa.
Utan mamma, min drottning,
är jag Kung Ingenting.
(Den här är om dig mamma. Jag var "känslomässigt sårbar" i helgen och kom att tänka på hela situationen. Så det är inte så illa som det kanske låter, du vet, bryderier och så. Älskar dig =D)
Förlåt, herr Lieman
En kall vind,
och sex klockslag senare
bryter sig himlen loss
och faller isär,
och ljudet av glassplitter
får bli min melodi.
När någon går
genom vita salar
så sterila.
Med ljudet av kallt stål
mot kaklat golv,
blöder jag tårar.
I mörkrets värld
är alla välkomna,
till Himmelen
kommer endast få.
Fryser du än?
Genom sista korridoren,
genom sista andetaget,
glider Döden iväg
och lämnar kvar
något som kämpat
ett helt liv,
för att få dö.
Förlåt herr Lieman,
men du är sen.
Jag vred om din klocka
när du sov,
för att änglarna skulle hinna först.
------------------------------------------------------------
Jag är bara rädd :(
Farmor
Var och hälsade på min farmor på sjukhuset idag. Hon var pigg och på bra humör, så jag blev rätt lättad. Fick reda på igår att hon fått åka ambulans in. Passade därför på att hälsa på (eftersom hon i princip är stammis på akuten, och man inte vet hur många gånger till det blir).
Farfar var där med. Vi försökte lära honom hur man gjorde när man steker ett ägg. En besökare till patienten bredvid som gick samtidigt som jag kunde inte låta bli att nämna att hon tyckte att det var gulligt att vi försökte lära honom det.
