Sebastian

En kall vind,

och sex klockslag senare

bryter sig himlen loss

och faller isär,

och ljudet av glassplitter

får bli min melodi.

När någon går

genom vita salar

så sterila.

Med ljudet av kallt stål

mot kaklat golv,

blöder jag tårar.

I mörkrets värld

är alla välkomna,

till Himmelen

kommer endast få.

Fryser du än?

Genom sista korridoren,

genom sista andetaget,

glider Döden iväg

och lämnar kvar

något som kämpat

ett helt liv,

för att få dö.

Förlåt herr Lieman,

men du är sen.

Jag vred om din klocka

när du sov,

för att änglarna skulle hinna först.

------------------------------------------------------------

Jag är bara rädd :(