HAT!
När man går över
ett övergångställe;
hur många gånger
har man då inte undrat,
om den där bilen kommer snart.
När man dyker
från en hög trampolin;
hur många gånger
har man inte undrat,
vart stenarna på botten
tog vägen.
När man hällt på
tändvätska på grillen
och lagt dit tändstickan;
hur många gånger
har man inte tänkt,
en stor explosion,
och en brinnande man.
När man är kär
men kärleken är obesvarad;
hur många gånger
har man då inte tänkt,
att ett steg, ett steg,
kan ta dig från allt ont.
Många kallar det depression.
Jag kallar det ett sätt
att tänka.
Min far är, och kommer alltid att vara en skitstövel. Han må vara hur jävla snäll, rolig och go som helst. Men han är sorgligt nog bara min far. Jag vill inte ta ifrån er era intryck av honom, jag vill bara krydda dem med mina egna.
du skriver bra dikter :)
När vi är med är Anders hur god som helst och det är ju egentligen bara den bilden jag har av honom (förutom på fotbollsplanen då;)). Men du har ju en helt annan bild av din farsgubbe eftersom du träffar honom varje dag och har bott med honom i hela ditt liv - och då kan vi bara lyssna på vad du har att säga. Fan va luddigt det här
blir...
Men summan av kardemumman är väl det att farsor och morsor är sånna, likadant med min farsa. Han kan vara hur trevlig som helst och hur jävlig som helst också...
