Sebastian

Idag tänkte jag att jag skulle uppdatera och sätta igång denna blogg. Blev så himla inspirerad av Kahryn. Hon är en normalt sett ganska blyg människa. Kolla hennes blogg och förstå hur imponerad och förvånad jag blev!

Diktsebbe ja, jag skriver en hel del dikter. Tänkte därför att jag ska vara lite bloggig och lägga upp dikter här. Lägger bara upp dikter då och då dock, för jag tänker bara lägga in nya. Hoppas det är läsvärt! 

• Mina konfirmander (filmgruppen) har konfirmerat sig, däribland min bror. Han hade högst frånvaro av alla, och gick i kyrkan 2 av 11 gånger : P Själv är jag ledare, och har filmat och redigerat konfirmandernas filmer. Jag delade även ut nattvarden! "Kristi blod för dig utgjutet". Jag låter säkert överkristen, men jag tar allt med en nypa salt. En tro är en bra idé, inget mer! (Citat från Rufus i filmen Dogma). Jag saknar mina små liv redan!

• Jag har utstått iderligt smicker och direktiv från far- och morföräldrar. "Du är så duktig, du är så stilig, och du äääär så duktigt"! Dessvärre har man sällan ett eget liv när det gäller kläder -.- Fan, att man måste byta skor tre gånger, och att familjen bråkar över vilka skor jag ska ha, är bara fööör mycket. Jag menar, det är inte Nobelmiddagen jag ska gå på!

• Käkat kebab med Fettrepubliken, Lars och Robin. Vi satt och snackade om allt från epanage till Saddam Hussein (alltid lika aktuell). Fan, Robin ska ju byta församling. Vallda är trots allt inte så långt ifrån, men ändå. Vad händer med Bajja, Laserdome och allt annat kul som att mata fiskmåsar med senap? Det kommer förhoppningsvis gå bra. Det är den där Egil Mittbö(g)s fel. :/

Dagens överraskning: Therese, den konfirmand som till synes hatar mig mest, kom fram och gav mig en extra kram! "Ha det bra Sebbe". WTF!? Du ska ju HATA mig! Annars är det ju inte kul! ^^ Kramen var för övrigt uppskattad ;)


Dagens dikt:
När äntligen träd och buskar
klär på sig igen efter vintern.
När äntligen blommor blommar,
och insekter kommer till insikt.

Då varje bäck lugnar sig,
efter en hetsig vattenforsling.
Då varje grässtrå höjer sig,
och vill säga sitt.

I varje park efter fem,
sitter de där så stilla.
Hals utan huvud som enda vän,
och ett hus av wellpapp.

De finns där, det vet alla,
industrialismens enda avfall
Kullerstenspionjärerna, våra egna,
nöter bänkar hårdare än de
i våra egan fängelser.

Sänd en tanke.

Aja, uppdaterar igen när jag kommer ihåg det!