Sebastian

När vingar blir klippta
och fjädrarna lämnar skyn
undrar man inte då
om det är världens undergång?

När inte du känner
den där stödjande känslan
och vinddrag mot kinden
som om någon svävade
tätt nära dig.

Då har änglarna lämnat skyn,
och stigit ner,
och blivit människor.

Sluta se upp på himlen
för varför göra sig det besväret
när änglarna finns
mitt i bland oss?

Jag slipper nackspärren
och det kalla draget
mot min kind.

Nu kan jag istället hålla
mitt hjärtas ängel
i min hand.

Katja, du kapade dina vingar
för att vara med mig.

Du gav mig ditt liv,
och du ska förevigt ha mitt.

Du ser på mig

som du ser på en snigel.

Du tycker att jag

slemmar ner din tillvaro

och gör mitt bästa

för att vara så långsam

som möjligt.

Men vad du inte ser

är att jag hatar dig.

Och vad du verkligen

inte ser

är att jag älskar dig.

Jag skulle så gärna

få vingar, och flyga långt,

långt bort från dig.

Med falkens snabbhet

skulle jag lämnat dig

kvar med endast en fjäder

att sätta i hatten.

Allt är kärlekens fel

ingenting är hatets fel.

Kärleken gör mig svag,

långsam, och jag förblöder.

Just det ja,

du märkte kanske inte

att det slem du såg

faktiskt var blod.

När jag nu väl

fått mina vingar

kan jag flyga vart jag vill.

Tänk dig att kärleken vore som en vattenmelon. Skalet runt melonen är den skyddande bubbla, som kärleksparet oftast lever i. Den kan för enkelhetens skull symbolisera det låsta rum som paret garanterat spenderar den mesta delen av sin tid tillsammans i. Vattenmelonen är den största av meloner, och tar, liksom ett förhållande, lång tid att utforska. Fruktköttet i denna melon symboliserar all den lust och glädje som paret får uppleva. Den röda färgen som fruktköttet innehar symboliserar passionen, och fruktköttets saftighet symboliserar intimiteten och extasen.

Kärnorna i melonen symboliserar alla missöden paret kommer att råka ut för. Det finns ingen melon utan kärnor, och heller inte ett förhållande utan problem. Men kärnorna är inte speciellt lätta att bara peta bort, eftersom de ibland ligger väldigt djupt begravda i fruktköttet, och man vill inte riskera att göra sönder det. Man måste helt enkelt ta en tugga, och sedan spotta ut alla kärnorna. Visst, man kan äta runt dem, men till slut kommer det alltid finnas kärnor i vägen. Likaså är det i förhållanden. Du kan skjuta undan dem och ta genvägar, men du måste till slut ta hand om problemen. Efter det kan man unna sig det goda.

Ju längre in mot mitten av en vattenmelon man kommer, desto mognare, saftigare och sötare blir det. Om man kan inse att det är den absoluta insidan som räknas, att det är där man kan finna den riktiga frukten, och att det är den som betyder mest. Ja, då kommer man att få uppleva den sanna sötman av kärleken.

Vad gör man
i en värld
där varenda människa
ser på en
som om de ser sig själva
i spegeln?

Vad ska man ta sig till
då inte ens en enda
liten sak man gör märks
eller ör någon skillnad?

Vad ska man hitta på
då regnbågen redan
är uppfunnen.
Då kärlek och glädje
är patenterade
och bortom ens gränser?

Vad vill du att jag ska göra
då min fantasi äts upp
och mitt hjärta delas upp
och min fallskärm klipps av?

Kan du inte bara ta min hand
och hålla i den lite grand.
Bara så där lagom länge
så att allt blir bra?

Trösta mig och säg,
att du faktiskt älskar mig,
och jag ska för evigt
vara luft.

Luften som du andas.

En liten pojke

håller sin mor och far

i sina händer.

Snart har han

bara en hand kvar.

För vem visste egentligen,

att en av hans föräldrar

skulle släppa taget

när det som bäst behövdes?

En ung man

håller sin flickvän i handen.

Snart har han dock

ingen hand kvar.

För vem visste egentligen,

att flickan bara var

ett skal?

För vem visste egentligen,

att den unge mannen,

var en hemsk människa?

En gammal man

håller sig vid liv.

Snart har han inget liv kvar.

För alla vet,

att utan kärlek,

är människan bara kött.

För alla vet,

att utan ett liv

finns ingen kärlek.

Och nog fan vore det skönt,

för utan kärlek,

hade jag sluppit se dig i ögonen

och gå gråtande där ifrån.

In the land of the mountains

with sugar and flour on the top

lives a pretty lass,

which I've never met.

In the land of my dreams

I dance with her,

every day,

every night,

to the tones of chains and

lightnings.

Because shackled I am

bound to live another life

Not the life I want,

and not the life with you.

I was born, in the land of concrete.

Where money, not love,

makes a difference.

But I've found a loop hole,

in my dreams

where I can be with you.

Make me go asleep.

Kill me, and release me

to my final rest.

Now I know why it's called Paradise.

Fear.

That is what I feel

towards you,

and your face.

Don't make me weep.

I'm happy, I think

But I don't know

anymore.

You make me so

unsure.

The poisonus dagger

you stabbed me with

is dripping with

my blood,

my time,

my life.

You stabbed me

with love

and left open

a bleeding wound.

A wound,

unhealable,

called misery.

Why don't you

just cut my head of,

by saying you hate me,

instead of letting me thrive

in the bottom

of your heart.

Just release me

from you thistles

and your thorns.

Let me run again.

När man går över

ett övergångställe;

hur många gånger

har man då inte undrat,

om den där bilen kommer snart.

När man dyker

från en hög trampolin;

hur många gånger

har man inte undrat,

vart stenarna på botten

tog vägen.

När man hällt på

tändvätska på grillen

och lagt dit tändstickan;

hur många gånger

har man inte tänkt,

en stor explosion,

och en brinnande man.

När man är kär

men kärleken är obesvarad;

hur många gånger

har man då inte tänkt,

att ett steg, ett steg,

kan ta dig från allt ont.

Många kallar det depression.

Jag kallar det ett sätt

att tänka.


Dagens låt: 7 års olycka - Ur en Hemlös synvinkel

Jag önskar att jag kunde

plocka ett äpple

från ett träd, som inte finns

som bara finns när jag vill.

Jag önskar ibland

att jag var någon annan.

Vill kunna leva mitt liv

som någon eller något annat.

Det händer väl,

att stjärnfall duggar tätt

och man önskar sig sitt liv tillbaka

men inte ens brinnande stenar

kan elda upp den värld jag lever i.

Jag önskar, väldigt mycket,

att jag kunde vrida tillbaka

det vi i folkmun kallar tid.

Jag önskar, att man kunde

byta namn på detta fenomen.

Det borde heta Paradiset.

För det är dit jag vill när jag dör.

Kommer sakna er alla!

Ibland vet man inte

hur mycket man saknar någon,

förrän man inte kan ta

på det längre.

Då något försvinner

ur ens stadiga grepp.

Drunknar i ett hav av lösa mungipor,

och uttorkade ögon.

Ibland älskar man någon

så mycket,

att man själv har glömt

vad man egentligen älskar.

Är det den nästa,

sig själv,

eller kanske rent av,

kärleken i sig.

Ibland vet man inte

hur viktigt det kan vara

att säga hejdå.

Ibland vet vi inte

hur nära döden

faktiskt ter sig.

Det ända vi kan göra,

är att älska varandra,

och hoppas,

att döden fortfarande

sitter hemma

med en kall öl,

och kollar på fotboll.

Vassegoda =)

Dagens låt: Coburn - We Interrupt This Program

När man går över

ett övergångställe;

hur många gånger

har man då inte undrat,

om den där bilen kommer snart.

När man dyker

från en hög trampolin;

hur många gånger

har man inte undrat,

vart stenarna på botten

tog vägen.

När man hällt på

tändvätska på grillen
och lagt dit tändstickan;

hur många gånger

har man inte tänkt,

en stor explosion,

och en brinnande man.

När man är kär

men kärleken är obesvarad;

hur många gånger

har man då inte tänkt,

att ett steg, ett steg,

kan ta dig från allt ont.

Många kallar det depression.

Jag kallar det ett sätt

att tänka.


Min far är, och kommer alltid att vara en skitstövel. Han må vara hur jävla snäll, rolig och go som helst. Men han är sorgligt nog bara min far. Jag vill inte ta ifrån er era intryck av honom, jag vill bara krydda dem med mina egna.

Tänk dig en äng.

Tänk dig att varje strå

varje blomma

varje ört

är en personlighet.

Tänk också på verkligheten.

Tänk dig att varje insekt,

varje solstråle,

varje barn

väljer den blomma,

som är vackrast.

Tänk då på ditt porträtt.

Tänk dig att varje färg,
varje penseldrag,

varje tand som syns

i ditt leende

är en egenskap.

Tänk dig ängen igen.

Tänk dig denna vackra blomma

som alla barn vill ha,

som alla solstrålar vill ha.

Tänk att det är ditt vackra porträtt.

Alla vill ha dig,

och det vet du.

Bara sådär

Hundra mil bortom solen

tusen mil bortom världen

föddes en stjärna.´

Lysandes och växandes,

tindrande och flammande,

brännande och vägvisande,

något så vackert.

Ljusår bort står jag,

på en kall och regnig väg,

i ett kallt och regnigt land,

på en kall och regning planet.

Och jag drömmer.

Stjärnorna på himlen är oräkneliga.

Men det går att skilja dem åt.

Jag vet en stärna,

som lyser klarare än någon annan.

Den stjärnan har jag döpt

i ditt namn