Sebastian

Ja, det kan man ta. Drogen med stor dödsrisk. Va lite deppig för ett tag sen, så jag skrev denna dikt.

När man går över

ett övergångställe;

hur många gånger

har man då inte undrat,

om den där bilen kommer snart.

När man dyker

från en hög trampolin;

hur många gånger

har man inte undrat,

vart stenarna på botten

tog vägen.

När man hällt på

tändvätska på grillen

och lagt dit tändstickan;

hur många gånger

har man inte tänkt,

en stor explosion,

och en brinnande man.

När man är kär

men kärleken är obesvarad;

hur många gånger

har man då inte tänkt,

att ett steg, ett steg,

kan ta dig från allt ont.

Många kallar det depression.

Jag kallar det ett sätt

att tänka.


Dagens låt: 7 års olycka - Ur en Hemlös synvinkel

Jaha. Nu var det slut. Faktiskt, jag trodde aldrig att denna grupp skulle bli så kul som den blev. Detta har vart en av de i särklass roligaste, mysigaste, coolaste, bästa, snällaste, schystaste, sötaste och grymmaste konfagrupper någonsin! Synonymerna sprutar ur öronen ur mig, och det skulle kunna fortsätta för evigt (eller tills alla positiva ord tar slut). Det finns så få goa människor nu för tiden, å jag har lärt känna så många på så kort tid. Jag måste va världens lyckligaste pojkvasker.

Här är mitt tack =)

Jag önskar att jag kunde

plocka ett äpple

från ett träd, som inte finns

som bara finns när jag vill.

Jag önskar ibland

att jag var någon annan.

Vill kunna leva mitt liv

som någon eller något annat.

Det händer väl,

att stjärnfall duggar tätt

och man önskar sig sitt liv tillbaka

men inte ens brinnande stenar

kan elda upp den värld jag lever i.

Jag önskar, väldigt mycket,

att jag kunde vrida tillbaka

det vi i folkmun kallar tid.

Jag önskar, att man kunde

byta namn på detta fenomen.

Det borde heta Paradiset.

 

För det är dit jag vill när jag dör.

Kommer sakna er alla!