När man väntar
Tiden känns frusen.
Så är det alltid
då man väntar.
Och man känner sig maktlös,
för man vet att en timme är 60 minuter,
3600 sekunder, en evighet.
Jag önskar att jag
kunde få spara dessa sekunder
till något bättre.
Jag önskar ett ögonblick
i dina ögon,
några minuter inuti dig,
en stund i din famn,
och en evighet med hela dig.
Att spara en timme är omöjligt,
att drömma om dig,
i en timme,
är olidligt,
att vara en timme med dig
är oförglömligt.
Att tycka om dig är evigt.
Tiden är frusen,
men så ska det vara
när man väntar.
