Allting smälter
som går att ta på?
Den finns på alla iris,
och hålls i alla händer.
Den syns på stan
och i tidningar,
men inte mellan
två människor.
Att se någon i ögonen
och djupt ångra allt,
att förstå att man någonstans
tagit ett steg
för långt eller kort
är som att hålla i en isbit.
Man gör sitt bästa
men oavsett vad man gör
kommer allt smälta bort.
Man gör vad man kan
men oavsett vad man kan
kommer allt att försvinna.
Mellan två människor
har hoppet dött,
och min hand är blöt och kall.
Fel destination
som ska ta henne mot kärleken.
Någonstans i ett insnöat Sverige
lurar faran dold under skinnet.
Kärlek är inte målet,
målet blir vår död.
Resan mot målet är det som ger oss hopp.
Och med ett gnissel bytte hon spår.
Hon förstår att resan har en destination.
Det finns inga utvägar.
Stationerna viner tyst förbi,
och sömnen blir drömmen.
Hjärtat klappar hårdast sista milen,
innan perongen blir dess död.
Livet är slut,
för där står du,
med öppen famn.
Det var ett tag sen som jag skrev något nu. Ska försöka producera lite oftare och kanske lite bättre med.
Förövrigt flyter livet i Stockholm på. Skolan går bra (även om kursen vi har nu är något komplicerad).
Morfar dog för en vecka sedan. Det var ganska tungt att höra, men samtidigt inte oväntat. Han fick leva länge, och han dog i frid, vilket gör det lite lättare för sorgearbetet. Vila i frid Tage!
Dagens låt: Kent - Vinternoll2
Tusenhänder
Vad är mörkret,
mer än en gigantisk kropp
med tusentals armar,
och tusentals händer,
och tusentals fingrar,
som greppar runt ditt huvud,
och ger dig en kyss?
Vad är kylan,
mer än en gigantisk kropp
med tusentals armar,
och tusentals händer,
och tusentals naglar,
som biter sig fast i din hud,
och stillar dig sakta?
Vad är känslan,
mer än en gigantisk kropp
med tusentals armar,
och tusentals händer,
och tusentals muskler,
som håller dig fast
och tränger in i dig,
och får ditt inre att växa?
Vad är mörkret,
mer än mörktet vi ser,
med tusentals armar,
och tusentals händer,
och tusentals fingrar,
som greppar runt din hals,
och får ditt liv att försvinna?
Kärleken till havet
Ge mig en jolle.
Jag vill ge mig ut,
på det öppna hav,
som kallas Kärleken.
Ge mig ett par åror.
Jag vill kunna urforska,
varenda litet hörn,
av detta mysterium.
Ge mig lite mod.
Hur ska jag annars
kunna bemästra
starka vågor och vindar?
Jag kastade loss,
seglade ut på havet,
men jag kom inte långt.
Min jolle sprang läck,
och jag var dömd till döden.
För var var min flytväst?
Att ge sig ut på öppet vatten
utan sin flytväst,
är lika dumt
som att bli kär.
Man drunknar,
och dör,
utan den.
Värdelös
Och ur det hängde kedjorna.
Du är ingenting värd.
Ibland...
Ibland gör vi saker vi inte vill,
och ibland gör människor
saker vi inte vill,
och som de själva skämms för.
Ibland undrar vi
om det är värt att ta
de där extra stegen.
Steg över till andra
sidan,
omöjligaatt ta tillbaka,
men möjliga att ångra.
Ibland bilr inte saker,
som vi själva tänkt oss,
och ibland,
ja, ibland tänker vi inte alls.
Agera, älska, förlåt.
Blir du inte omtyckt i detta liv,
finns ju alltid nästa.
Gamla dikter
Fimpad
Du väljer mig,
som du väljer din cigarett.
Det som är enklast att ta ur paketet,
är ett givet val.
Du tänder mig,
som tänder mina känslor.
Du andas in mig,
och låter mig vara inom dig.
Du fimpar mig,
som du fimpar mina behov.
Jag blir bara mindre,
och med ett finger,
slår du bort mig, bitvis.
Du trampar på mig,
som du trampar på det vi haft.
Jag var bara en cigarett,
och din kärlek lika flyktig som röken.
