Så blå-grå så

En dikt om självförvanskning.

Att ta till flykt
när livet vänder vinden
mot ditt ansikte
och tårar dina ögon
gör mig så ledsen så.

Sen barnsben man lär sig
att när det blåser hårt
ska man aldrig ge sig ut
på böljan blå.

I botten på flaskan
är färgen aldrig den samma.
Ena dagen svart,
andra dagen vit
och efter fyllan lite suddigt grå.

Att ta tillflykt
till en kropp utan huvud,
vare den av kött eller glas,
gör ens självrespekt så ledsen så.

RSS 2.0