Experiment
Du är vatten som lever.
I olika former
försöker du ta dig in
i mig
och dränka mig.
Jag sluter ögonen,
men det spelar ingen roll.
Jag är redan på botten,
där trycket
håller mig fången.
Jag kan inte andas,
för då spränger
du mig inifrån.
Jag kan inte se,
för det enda jag skulle se
vore dig.
Du är kall,
genomskinlig,
och svekfull.
Din stil är alldeles
för vågad.
Du är vatten.
Du är regnet.
Du är isen.
Du är regnbågen.
Du är allt vacker som finns,
samtidigt är du
det värsta som någonsin hänt mig.
Blå.
Det är min färg.
Jag kommer aldrig bli mig själv igen,
jag kommer aldrig att nå ytan
innan du trängt igenom,
fyllt mig med hat,
för att sedan låta mig flyta iväg.
Jag ruttnar långsamt,
de flesta gör sitt bästa
för att föda på mina rester.
Det jag än gång var
är nu bara ett kranium
på någon skräpig sandstrand.
Någon är glad över att denne för häxbesök över påsk ^^
Återhämtad
08-03-01
Vinden i min rygg
Inte för att jag vet något om dig,
men du för mig på ett speciellt sätt.
Över det som ögat ser,
förbi det örat hör,
och långt bortom all känsel och doft.
Något som luft,
du sveper om mig med kyla
för att jag ska hålla värmen.
För att jag ska vara lagom het,
bara så du inte bränner dig.
Jag vet inte var jag är,
vilken värld jag tillhör
eller var mina fötter går.
Jag litar på dig,
och låter mig föras vidare.
När jag tänker efter,
vet jag väldigt mycket om dig.
Jag behöver bara minnas det,
bara minnas hur framtiden ser ut.
Du är vinden i min rygg.
08-02-20
Två dikter skrivna.
Slaget
Varje slag i dimma
behöver sin stupade hjälte.
Annars vore ju hela poängen
med att bråka om ingenting
helt orelevant.
Varje verbalt slag
har för avsikt att träffa käken,
men så sant som det är sagt;
de missar,
och träffar hjärtat.
Du får mig att känna mig nerslagen.
Jag är kraftlös för dina handlingar,
jag orkar inte stå upp
för varken mig själv
eller mina vänner.
Jag vet inte åt vilket håll
jag ska skrika.
Jag vet bara att du är där
någonstans i den tjocka dimman.
Tio fingrar upp till Gud
Stolen, sängen, golvet,
allting finns där,
allting rör sig
på min näthinna
men vad gör inte det.
Mina händer är bundna,
och vart jag än går,
vad jag än gör,
känns det som om,
tio fingrar styr mitt liv.
Det finns fyra dörrar,
men bara en utväg,
det finns så många saker,
men bara en utväg.
Varken stolen, sängen
eller golvet hör mig.
Det enda jag vill göra
är att kasta ut allting
genom fönstret,
sätta mig i ett hörn,
och låta tio fingrar
styra mitt liv.
08-02-17
Till Ullis
Du sover,
men du känner det.
I dina drömmar finns det,
och det påminner dig hela tiden
om att du är lycklig.
För oavsett om du kan
ta på det eller inte
känns det ändå som
en varm hand
som håller på din kind.
Rodnaden,
som får allt att kännas overkligt.
Likt då kinderna är varma,
och näsan är kall.
För trots att det är kallt
håller du, och någon annan
dig varm.
Du, och någon
i dina drömmars värld.
Hoppas de går att läsa =)
