Återhämtad

Min blogg har sett för jävlig ut ett tag. Vet, men har inte orkat ordna den. Den är nu ordnad igen i alla fall. Har hunnit skriva lite dikter osv som jag tänkte publicera här nedan. VÅREN PREVAILS!




08-03-01

Vinden i min rygg

Inte för att jag vet något om dig,

men du för mig på ett speciellt sätt.

Över det som ögat ser,

förbi det örat hör,

och långt bortom all känsel och doft.


Något som luft,

du sveper om mig med kyla

för att jag ska hålla värmen.

För att jag ska vara lagom het,

bara så du inte bränner dig.


Jag vet inte var jag är,

vilken värld jag tillhör

eller var mina fötter går.

Jag litar på dig,

och låter mig föras vidare.


När jag tänker efter,

vet jag väldigt mycket om dig.

Jag behöver bara minnas det,

bara minnas hur framtiden ser ut.

Du är vinden i min rygg.





08-02-20

Två dikter skrivna.

Slaget

Varje slag i dimma

behöver sin stupade hjälte.

Annars vore ju hela poängen

med att bråka om ingenting

helt orelevant.


Varje verbalt slag

har för avsikt att träffa käken,

men så sant som det är sagt;

de missar,

och träffar hjärtat.


Du får mig att känna mig nerslagen.

Jag är kraftlös för dina handlingar,

jag orkar inte stå upp

för varken mig själv

eller mina vänner.


Jag vet inte åt vilket håll

jag ska skrika.

Jag vet bara att du är där

någonstans i den tjocka dimman.



Tio fingrar upp till Gud

Stolen, sängen, golvet,

allting finns där,

allting rör sig

på min näthinna

men vad gör inte det.


Mina händer är bundna,

och vart jag än går,

vad jag än gör,

känns det som om,

tio fingrar styr mitt liv.


Det finns fyra dörrar,

men bara en utväg,

det finns så många saker,

men bara en utväg.

Varken stolen, sängen

eller golvet hör mig.


Det enda jag vill göra

är att kasta ut allting

genom fönstret,

sätta mig i ett hörn,

och låta tio fingrar

styra mitt liv.




08-02-17

Till Ullis

Du sover,

men du känner det.

I dina drömmar finns det,

och det påminner dig hela tiden

om att du är lycklig.


För oavsett om du kan

ta på det eller inte

känns det ändå som

en varm hand

som håller på din kind.


Rodnaden,

som får allt att kännas overkligt.

Likt då kinderna är varma,

och näsan är kall.

För trots att det är kallt

håller du, och någon annan

dig varm.


Du, och någon

i dina drömmars värld.



Hoppas de går att läsa =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0