Sebastian

Du är vatten som lever.

I olika former

försöker du ta dig in

i mig

och dränka mig.

Jag sluter ögonen,

men det spelar ingen roll.

Jag är redan på botten,

där trycket

håller mig fången.

Jag kan inte andas,

för då spränger

du mig inifrån.

Jag kan inte se,

för det enda jag skulle se

vore dig.

Du är kall,

genomskinlig,

och svekfull.

Din stil är alldeles

för vågad.

Du är vatten.

Du är regnet.

Du är isen.

Du är regnbågen.

Du är allt vacker som finns,

samtidigt är du

det värsta som någonsin hänt mig.

Blå.

Det är min färg.

Jag kommer aldrig bli mig själv igen,

jag kommer aldrig att nå ytan

innan du trängt igenom,

fyllt mig med hat,

för att sedan låta mig flyta iväg.

Jag ruttnar långsamt,

de flesta gör sitt bästa

för att föda på mina rester.

Det jag än gång var

är nu bara ett kranium

på någon skräpig sandstrand.

---

Någon är glad över att denne för häxbesök över påsk ^^