Barfotalycka

Skrev den här för några dagar sedan. Låg och funderade på vad lycka egentligen innebar. Och jag tror att det är så här:

Vem är lyckligast?

Den som har
en varm hand
att hålla i.

Den som har någon
att förföra i mörkret,
den som har kärlek.


Eller är det den,
som kan springa
barfota på ängen.

Som kan svalka sin fötter
i det salta vattnet.
Som kan känna.


Vad är lycka egentligen?
Det kan vara att ha någon
att vara lycklig över.

Men äkta lycka,
är att vara lycklig
över sig själv.

Att känna det daggvåta,
solgröna gräset mot
den spruckna huden.

Att känna hur solen
bränner de svala fötterna
i det sköna Västkustvattnet.

Att känna friheten,
och veta att den är evig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0