Änglar bland oss (igen)

Att åka från någonting

som står i lågor,

och skriker mitt namn,

och längtar efter min röst

är som att dö, från livet.


Ju längre ifrån dig jag är

ju längre ifrån lycka är jag,

för inget är så enkelt

som att vara med dig.


Ändå är det komplicerat

för utan vingar,

tar man sig inte fram lätt.


Ändå är det svårt,

för oavsett hur man gör

är tiden oslagbar

och den rinner lätt

genom fingrarna.


Trots att du är här,

går tiden lika fort.

Men jag sparar varje ögonkast

varje kyss, och varje andetag,

djupt inom mig.


Nästa gång jag är ledsen

ska jag plocka fram det underbaraste

jag har inom mig.

Jag ska plocka fram

den korta tid

vi fick ha tillsammans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0