Sebastian

När vår by
för första gången i november
blivit garnerad med tystnad,
med små flingor som viskar
och ber vinden vara tyst,
och ber molnen slumra till
och ber månen lysa starkare
än sin storebror,
lämnar anden min kropp.

Tidigare idag,
föll änglarna från hilmen.
Små fragment av kärlek
föll långsamt ner från skyn,
och omfamnade landskapet,
gav det ett täcke,
gav det ett lugn,
och gav det en framtid.

Min natt är mörk.
Trots min utmattning,
kan jag inte sova.
Ändå är förutsättningarna
de absolut bästa.
Jag vrider på min persien,
och ser ut över skogen.
Likt fallskärmshoppare
invaderar de vår miljö,
för att täcka så mycket land
som möjligt.

Nu kan jag sova säkert,
för jag vet att soldaterna
är på min sida.
När snön faller
försvinner mörkret ur mina sinnen
och skänker kroppen ro.

Jag ska aldrig någonsin
glömma hur det känns,
när vi bara över en natt
är i Paradiset.

------------------------------------------------------

Inatt lyser Månen så klart att man får en skugga (som om man stod precis under en gatlykta). Riktigt mäktigt faktiskt!