Sebastian

I höst

faller alla tunga beslut

som trädens löv;

gula och förvittrade

ner mot marken.

En skugga sträcker sig

över allt som kan tänkas

leva;

kärlek, glädje,

och får istället stå i skymundan

för sorg.

För varje liten centimeter

som både löv och skugga täcker

faller en tår, ner från

någons kind,

och sorgen ligger tyngre

än den tjocka dimma

som bildas när kallt

kämpar mot varmt.

Tyvärr vinner kallt,

och så kommer det alltid att vara.

Rädsla vinner över kärlek,

hat vinner över vänskap.

Det enda vi kan hoppas på

är något underbart.

Något som våren.